Artisten Ellen Krauss om att äntligen våga vara sig själv

Efter reklamen: Elle möter Remi Wolf: Skapandet av musik och mat

Plötsligt dök den upp överallt, i välkurerade spellistor, på radio och på tv – Ellen Krauss första singel The one I love släpptes våren 2019 och har i skrivande stund nästan 22 miljoner lyssningar på Spotify. Den handlar om rätten att få älska vem man vill och har spelats på bröllop och av unga människor när de har valt att komma ut. Själv var Ellen inte säker på att hon ville ge ut den över huvud taget.

– Jag tänkte att den inte var så bra. Att jag hade bättre låtar. Den känns så lugn och lite för … snäll, det är nästan något kristet över den, haha. Men det var någonting med den som var lite speciellt för mig, säger hon och berättar om när hon spelade den för sin mamma första gången och hur fin hon tyckte att den var.

– Jag tvekade väldigt länge och det säger nog en del. Om den inte hade gått så bra hade jag nog tyckt att det var väldigt jobbigt.

Sedan den första singeln har hon hunnit släppa albumet Pearl 2020, turnerat med Laleh, Miriam Bryant och Markus Krunegård och spelat sin musik i en rad tv-program och på scener över hela landet. Hennes samarbete med producenterna Christian Walz och Johan Jones Wetterberg började redan när hon var 16 år. Christian Walz var bekant med en familjevän och fick höra en låt som hon hade lagt upp på Soundcloud. När de till slut träffades hittade de varandra snabbt. Christian Walz signade henne tillsammans med Jones Wetterberg.

– Vi tre har jobbat ihop sedan dess.

”Mode är ett kulturuttryck”

modeIngrid Giertz-Mårtenson är trött på att mode ses som något ytligt

Hur började det med musiken för dig?

– Jag har alltid spelat gitarr. Jag fick en ukulele när jag var liten och tyckte det var lite sämre, för det var bara fyra strängar och inte alls samma sak! Men så fick jag en gitarr och lärde mig spela med hjälp av Youtube. Sen bodde vi i Sydafrika ett tag när jag var barn, då lärde jag mig prata och sjunga på engelska.

Hur var det att bo där?

– Det var kul! Att gå i amerikansk skola och bo i ett varmt land. Det var ju en annan verklighet, med gated communities och väldigt segregerat. Men det var nyttigt, kul med språket och naturen och alla upplevelser.

Hur påverkade den perioden dig, tror du?

– Det största är nog att jag aldrig är rädd för förändring utan nästan tycker att det är lite skönt. Och jag undrar om jag inte blev lite amerikaniserad där, att jag tänkte att jag hade rätt att ta för mig. Sen kunde jag också vara mig själv mer, det var så varmt att alla bara gick i shorts och t-shirt. Det var inte så stor skillnad mellan killar och tjejer, alla var bara barn.

Hur var det att komma hem till Sverige?

– När jag kom hem var jag tio och bara ”oj!”. Det var mycket mer uppdelat och tjejerna skulle börja ha behå typ. Det var lite tufft faktiskt, att rätta sig i ledet och passa in. Jag tonade ner mig själv lite. Vissa normer och markörer blev så tydliga.

Dina låtar handlar mycket om kärlek och starka känslor. Hur kommer det sig?

– Jag tror att jag är en ganska romantisk person. Det får jag nog bara acceptera. Jag är ju gay och det upptäckte jag … eller jag har nog vetat det i hela mitt liv, men man tänker inte så mycket i såna banor när man är fem – men jag blev kär när jag var 13. I en tjej i mitt fotbollslag. Och det var bara ”shit, jesus f-ing christ, jag är gay!”. Det var lite svårt i ett halvår, för jag sa det inte till någon. Sen blev det bättre, så fort jag pratade om det. Och när man äntligen får uttrycka känslor om något, så blir det kanske lite extra mycket.

Vad gör du helst när du inte jobbar?

– Är med kompisar. Ute på krogen, höll jag på att säga, men jo faktiskt. Jag tycker inte om att vara inomhus hemma, det är roligare att hitta på saker. Jag blir väldigt lätt rastlös. Jag tycker jättemycket om att kolla på fotboll, jag följer AIK. Jag är också ett stort bastufreak!

"Jag har aldrig gillat min egen röst"

nöjeELLE möter Sveriges viktigaste rockartist – Hurula

Vad betyder kläder och mode för dig?

– Det betyder mycket – och inte så mycket. För mig personligen är det en stor del av min identitet och mitt uttryck som person. Det här könsöverskridande och androgyna. Det har jättestor betydelse för mig att jag får klä mig hur jag vill. När jag var liten och handlade kläder med mamma, så gasade jag igenom tjejavdelningen. Jag kunde inte ens se åt det hållet. Jag ville ha shorts och t-shirt. Det var som en fysisk sak för mig, jag vägrade ha klänning och tog absolut hellre fajten före något släktkalas än hade på mig något som fick mig att känna att jag begick våld på mig själv.

Och nu?

– Nu kan jag ha mer kul med kläder och känner mig trygg i att det inte behöver vara det som definierar mig. För nu har jag en röst och ett sätt att vara, så att man kan förstå vem jag är och vad jag vill uttrycka. Inte bara genom hur jag ser ut.

Hur klär du dig helst till vardags?

– Om jag ska till studion är det mycket Adidas-brallor och en stickad tröja eller hoodie. Annars är skjorta ett plagg jag tycker är perfekt. Med ett par fina jeans eller lite utsvängda kostymbyxor.

Du verkar så trygg i dig själv och inte alls ängslig. Hur kommer det sig, tror du?

– När det gäller min musik är jag nog mer ängslig nu än förut, när jag har något att jämföra med. Nu är det superallvar. Men i övrigt, i livet, tänker jag att det är så många som inte bryr sig ett skit om mig. Jag känner nog också att jag alltid kommer att vara lite fel i vissa sammanhang, i vissas ögon. Då kan man lika gärna göra det på sitt sätt och göra det helhjärtat. Alternativet hade varit så mycket tråkigare, att bry sig för mycket och hålla tillbaka. Nej. Jag tycker att man ska ha kul.

FAKTA
Namn: Ellen Krauss.
Ålder: 22 år.
Yrke: Artist och låtskrivare.
Bor: Gärdet i Stockholm.
Familj: Mamma, pappa, storebror och bonusmamma och två halvbröder.
Aktuell: Släpper ny musik i höst och album i början på nästa år, följt av en vårturné.
Följ: @whoisellenkrauss

Foto: Olof Bygren