Möt Årets designer David Ericsson: ”Stolen ska ta hand om människan”
I David Ericssons barndomshem, i småländska Värnamo, var skapandet alltid närvarande. Pappa var trädgårdsmästare, mamma sömmerska, och i källaren fanns en riktig verkstad.
– Min pappa hade metallmaskiner som gick på läderrem. Det var livsfarligt, men där var jag, berättar han när vi ses i det lilla lokala bolaget Atelier Sandemars monter på Stockholm Furniture Fair.
Ville bygga en maskin som i Ghostbusters
– Jag kommer ihåg att jag en gång skruvade isär en tv och en dammsugare. Jag hade sett Ghostbusters och trodde att jag skulle kunna bygga en maskin, berättar han.
Han gick på mellanstadiet. Inte blev det någon spökjagarmaskin. Inte heller gick det att bygga tillbaka tv:n och dammsugaren till sin ursprungliga form. Trots det sa föräldrarna inte så mycket.
– Det fanns ju två tv-apparater, så de var inte jätteförbannade. De tillät det. Jag och min pappa och min bror och min mamma kan sitta och prata om en penna som ligger på matbordet i en timme. Hur den tillverkas och hur man kan göra pennan bättre. Det har vi gjort om alla småprodukter i hela mitt liv, säger han.
Ändå var det konsten, inte formen, han skulle ägna sitt liv åt.
– Hela min ambition var att bli skulptör, konstnär. Jag tyckte att designbranschen var sjukt ointressant då. Jag ville inte hålla på med produkter. Jag ville göra objekt, säger han.
Men efter studier på bland annat Grimslövs folkhögskola var det Malmstens han kom in på, inte konsthögskolorna. Det blev en omväg som ändå ledde rätt.
– Den där resan, hur det blev, var väldigt bra för mig. För det finns ändå ganska mycket kul att göra i möbelvärlden som jag inte visste innan. Att få göra en stol med hjul på är ju jätteroligt!
Oona deck chaire för Atelier Sandemar
Han pekar på Atelier Sandemars Oona deck chair, en bekväm och nätt lounge chair för både inom- och utomhusbruk, tillverkad i skärgården. En stol – men med sin säregna form också en sorts funktionell skulptur.
Det går en röd tråd bland hans samarbetspartners. Dalaröbaserade Atelier Sandemar, Gemla, Gärsnäs, Verk … Företag som bygger sin verksamhet på kvalitet och lokal förankring. Oftast är trä hans medium, men i fjolårets kaxiga stol Exxo för Bebo Objects experimenterar han med rostfritt stål. Ny för i år är den enkla och eleganta stolen Sand, som står på parad i montern vi sitter i.
– Martin är från Schweiz och Lilian är från Tyskland. Vi ville att den skulle ha någon slags stram schweizisk idé över sig. Att den skulle vara sharp. Inget trams. Jag tror den väger drygt tre kilo och det är inte mycket för en stor trästol. Det är miljövänligt att jobba med väldigt lite material, säger han.
Molnmålad stol på Älvsjö gård
På årets mässa visade David ytterligare två stolar som stack ut ur mängden, på Älvsjö gård, initiativet för unika objekt. Molnas är målade av dekorationsmålaren Helen Skoglund. ”Låtsasstolar” kallar David dem för och visst rör de sig i gränslandet mellan konst och design.
– Jag hade de där stolarna omålade och tänkte bara: ”Vi målar moln på skiten!” För det är så mycket krig i världen. Och moln är det mjukaste som finns, säger han.
Varför så många stolar?
– Jag känner att en stol är något man sitter i. Ett bord är något man sätter saker på. Och ett skåp är något man lägger saker i. Stolen ska ju ta hand om människan. Så någonstans är det människan som är utmaningen.
Hur känns det att vara Årets designer?
– Det känns jättebra. Det är jättekul att få bekräftelse för det man gör. Det är väldigt hedrande.
Foto: Lennart Durehed, Beata Holmgren
