Självhushållarnas drömboende i lantliga torpet – häng med in
aAnders Rydell har slitit av sig hälsenan. Besvärligt för vem som helst, men för familjen på den lilla gården vid Mälaren får bristningen konsekvenser av det större slaget. De planerade sommar-grisarna får vänta till nästa år, liksom de första spad-tagen till ekopoolen som ska få breda ut sig i ett hörn av den 3 500 kvadratmeter stora tomten. Han sitter med foten i högt läget i det platsbyggda köket i torpet från 1750, men har ändå lyckats rosta kaffebönor.
I hallen står chablis och öl på jäsning, den öppna hyllan ovanför diskbänken är full av glasburkar med inlagd mat och säsongens sista pumpor ligger utspridda i vackra högar.
– Nu doftar det som ett kafferosteri över hela byn, säger hans partner Alva Herdevall.
Det började med brödet, men spred sig snart till alla delar av livet. Paret hade lämnat Stockholm för Ingarö och väntade sitt första barn. Alva och Anders läste innehållsförteckningar, valde bort och ifrågasatte. Insikten om att de själva kunde ta kontroll över stora delar av sin konsumtion växte, i takt med grödorna de odlade i klippskrevor och pallkragar. De började längta efter en bondebygd. Skärgårdsmiljön kändes karg och ofruktbar, havet utanför dött.
– Då drog vi en ring kring stockholmsområdet och gav oss ut på Hemnet, berättar Alva.
1700-TALSTORPET KRUSENBERG
De åkte runt och tittade på hus; öster, väster, söder, norr. Av en slump hamnade de i 1700-talstorpet i Krusenberg vid Ekoln utanför Uppsala.
– Vi kände direkt att här vill vi bo. Att man nästan blev lite rädd, kommer vi att få det? säger Anders.
– Som självhushållare såg vi otroligt mycket potential i den här platsen. Den kallade på oss. Det fanns en historia, som de 100-åriga äppelträden som är planterade i en ring efter när på året frukten mognar, fyller Alva i.
I oktober 2018, med andra barnet i magen, flyttade de in i torpet som fått en modern tillbyggnad av tidigare ägare. Samma gavelmotiv och naturmaterial, men bekvämligheter som vattenburen golvvärme.
– Det var så fint gjort. Känslan inuti är genuin, mycket för att de hade fraktat hit en stomme från Dalarna, säger Alva.
NY BOK MODERN SJÄLVHUSHÅLLNING
De började utomhus. En köksträdgård anlades (och har hunnit flytta för att ge plats åt en blomsterodling), utekök blev till av återbrukat virke, höns- och ankhus byggdes. I fjol kom deras bok Modern självhushållning (Natur & Kultur), med recept på alltifrån tvål och syrat smör till tips om hur du plockar en anka. Parallellt jobbar de, Anders som skribent och författare och Alva som projektledare på Uppsala kommun. För en annan småbarnsförälder, som kämpar för att ens hinna handla på väg hem från jobbet, är det på gränsen till provocerande.
– Framför allt prioriterar vi bort skärmtid. Vi slänger oss inte på soffan så ofta. Och så har vi djur, så vi kan inte resa bort så ofta, säger Anders.
Självhushållningen har blivit viktigare i och med pandemin och den ekonomisk krisen. Det finns pengar att tjäna, men kreativiteten är en minst lika viktig drivkraft, att experimentera med recept och produkter.
– Det behöver inte vara ett mastodontprojekt. Det kan vara att rosta kaffe på 10-fikat. Till sist är det sånt man bara gör – självhushållning i det lilla, säger Alva.
SjälvförsÖRJANDE PÅ BLOMMOR
Även estetiken är viktig. Familjen är självförsörjande på blommor året om, de torkade blommorna inräknade, och frukt och grönsaker fyller både skålar och ”orimligt dyra” Mason jars. Hönsen är utvalda för att ge ägg i olika vackra färger.
– Det är en dubbel njutning i det. Vi både dekorerar och lagar mat av skörden, säger Alva.
Nästan allt i hemmet är köpt second hand. Först snöade de in på allmoge, men när torpet började kännas som Skansen vände de sig mot Mellanöstern och Asien och fyllde på med modern keramik och konst. Färgsättningen håller sig behagligt nära omgivningen, så som det gärna blir när basen är naturmaterial och linoljefärg, med klara färgaccenter. Överallt finns böcker, konst, musikinstrument.
HEMMET SKA STIMULERA VÅRA SINNEN
– Vi vill att hemmet ska göra oss glada. Att vi ska trivas här och att det ska avspegla och aktivera oss. Det ska stimulera våra sinnen och göra att vi vill resa oss upp och skapa, säger Anders.
Kanske kan man säga att görandet är den röda tråden genom deras liv, oavsett om det gäller att odla sin egen mat, spela piano eller lära sig tyska (efter varje lördagsfrukost har de avsatt tid för det senare).
– Den dagen som projekten tar slut, då flyttar vi, säger Alva.
Fotograf: Idha Lindhag Stylist: Tina Hellberg
